Vad är andligt ledarskap?

Jag blev tillfrågad att reflektera lite kring ANDLIGT LEDARSKAP. Spännande tänkte jag. Det vet man väl vad det är! Men det är inte enkelt att fånga det så att det låter sig beskrivas. Man känner igen det när man ser det. Men vad är det?

Att bli ledare, i betydelsen chef, tror jag att man kan lära sig. I alla fall öva sig i, så att man bli bättre. Bli bättre på att ta beslut – även de obehagliga. Öva sig i att vara tydlig – även om det svider och innebär att inte alla applåderar.

Att vara ledare, är något man är, inte något man blir. En medfödd gåva – som antingen innebär att man är beredd att ta ansvar eller att andra ser att gåvan finns och räcker uppdraget att ta ledningsansvar.

En god ledare tar inte för sig för egen del – sätter sig inte på höga hästar och låter inte makten korrumpera.

Men ANDLIGT LEDARSKAP då?

Det är helt klart att andligt ledarskap inte är kopplat till ämbetsroller, anställningar och inte heller har med egna anspråk att göra! Att ”ha” makt är helt ointressant och är därför ingen verksam drivkraft i det andliga ledarskapet.
Den som står för ett andligt ledarskap har ett sunt perspektiv på sin egen betydelse och har förtroende och tillit till andras kompetens och förmåga. Det finns en ödmjukhet i personen och en vetskap om beroendet av Gud och av andra människor.

Jag tror att det som framför allt kännetecknar det andliga ledarskapet och som skiljer det från annat ledarskap är dess drivkraft. Drivkraften är att visa på ”vägen” (ange riktningen, peka på målet, ange strategin, beskriva visionen, anvisa väg). Det finns ett totalt ointresse av att visa och peka på sig själv.
Det är ”vägen” som är det intressanta – inte ”jag”. För att kunna gestalta ett andligt ledarskap måste anvisandet av ”väg” vara det som på djupet är drivkraft.

Ett andra kännetecken för andligt ledarskap, som hänger samman med det första, är att det andliga ledarskapet inte är intresserad av att binda människor till sig själv som person. Man vill visa vägen för att andra ska kunna följa. Andra människors gåvor, kunskap och kompetens är en tillgång att till vara ta. Det andliga ledarskapet är ytterst medveten om att det inte handlar om något solistuppträdande. Det är ett gemensamt ansvarstagande som sträcker sig genom kyrkans historia och är en del av en pågående process.

Det andliga ledarskapet är inte styrt av behovet att exponera sig själv – den som ska exponeras är Kristus. Det är viktigare att lyssna till Guds ord än att till varje pris låt den egna rösten höras.
Det andliga ledarskapet besitter trohet och uthållighet. Här finns ingen populism!
Allt är underordnat anvisandet av vägen.

Monica Eckerdal Kjellström
präst i Svenska kyrkan

Tankar kring andligt ledarskap

Min utgångspunkt: ”Här är det som är förmer än Salomo”

Ett ledarskap i kyrkan kräver allt det som ledarskap alltid kräver: prestigelöshet, humor, tydlighet, viss kunskap om lagar och avtal m m. Men utöver detta krävs för ledarskap i kyrkan den särskilda kompetens som signalerar organisationen. Det måste vara någon skillnad mellan landshövding och biskop…. ”förmer än Salomo….”

Jag menar att detta handlar
1: om att ha reflekterat kring en personlig trostolkning. Att ha silat teologisk kunskap genom egen erfarenhet. Det handlar dessutom om
2: förmåga att uttrycka denna personliga tolkning i livstydning. En förmåga att utifrån gjord tolkning beskriva det gemensamma livet, tyda det med tron som klangbotten. Som om inte detta räckte så handlar det om att
3: kommunicera så att det blir begripligt för många och väcker längtan.

Susann Senter
präst i Svenska kyrkan

Vad är andligt ledarskap?

Jag tror att chefskap och ledarskap ofta blandas ihop och så även om det kallas andligt ledarskap. En chef är någon som ansvarar för besluten och en ledare någon som anvisar riktningen, vägen. Det är ingen självklarhet att en person har gåvan att göra bådadera. Det är också lätt att tillskriva både chefen och ledaren egenskaper som påminner om Jesus själv. Avsikten kan vara god, Han är vår förebild, men vi kan också använda oss av det för att kunna projicera våra egna tillkortakommanden. Någon annan ska vara det vi själva inte orkar med att vara och samtidigt kan det göra ont i oss att någon annan faktiskt orkar, ett moment 22. Allt detta försvårar tydligheten i skillnaden på chefskap och ledarskap och både chefen och ledaren behöver en djup insikt i vem de är, vad deras uppgift är och de behöver kunskap om och kunna bemöta de projektioner som riktas mot dem.

I ordet andlighet vilar för mig en frihet och ett val till denna frihet. Jag får i andligheten möjlighet att nå bortom intellektets begränsningar och det kan vara både inspirerande och skrämmande. Att möta både det ljus och det mörker som finns i mig själv är inte enkelt. Jag som människa äger ett ego, som gärna vill att jag missar detta möte, som vill göra avståndet till Gud i mig till en avgrund och som lätt använder sig av orden för att skapa ett skydd. I det skyddet kan både mitt ljus och mitt mörker gömma sig. Jag blir grå och utan konturer på ytan och med ett inre som ständigt kämpar.

En människa:

• som själv har gått igenom denna kamp, vet att den återkommer och just därför kan vila i tilliten till Gud
• som upplever att rädslan är onödig och kan överlämnas i Guds händer
• som ser Mötet med andra människor och deras gåvor utan att bli hotad
• som inte har behov av att övertyga eller överbevisa någon annan, utan ger var och en möjlighet till egna val,

en sådan människa är för mig bärare av andligt ledarskap. De finns, men tyvärr har vi ofta väldigt svårt att låta dem få vara det de är. Så ofta sker att vi med orden tackar för att de finns, men i handlingen osynliggör, förlöjligar, förminskar och isolerar dem. Vårt behov av korsfästelse har inte stillats.

GB H-Pedersen
diakon i Svenska kyrkan

NÅGRA TANKAR OM LEDARSKAP

Att vara chef och ledare är två skilda företeelser. Chef kan vem som helst bli som utnämns till detta uppdrag av en organisation eller liknande. I bästa fall förmår chefen också att bli en ledare vilket är nödvändigt för ett gott chefskap.
Ledarskap är inget man tar sig, eller kan organisera fram, utan det är något som blir en givet av andra. Den auktoritet ett gott ledarskap representerar är en auktoritet som har andra har gett sin ledare. Denna auktoritet växer fram när ett samarbetsklimat andas förtroende, respekt, delaktighet, jämställdhet och frihet. När detta saknas och t.ex. dolt förtryck, rädsla och självupptagenhet är förhanden förlorar chefen ledarskapets auktoritet. En chef utan ledarskapets auktoritet utvecklar för det mesta ett auktoritärt chefskap.
Allt tal om tydlighet som ständigt lyfts fram i dagens chefsideologier är för mig ett uttryck för ett auktoritärt förhållningssätt. Begreppet ”tydlighet” doftar kontroll och maktbegär, ett ord som det gått inflation i. Ordet saknar den lekfullhet och fantasi som är nödvändiga element för den person som har fått ansvaret att leda. Detta som är förbundet med Andens lekande vindar och frihet, inget som vi tar oss rätten till, utan alltid något som blir oss givet. Tre begrepp är viktiga för mig i tankar om ett gott ledarskap, nämligen; vision, dialog och äventyr.

En ledare utan visioner går förr eller senare vilse. Att då och då stanna upp och lyfta blicken bortom det som fyller nuet är att vara öppen för nya landskap, nya möjligheter. En visionär människa är i ordets djupaste bemärkelse en seende människa, en person som förmår vara trogen det hon sett också när möjligheterna krymper. Visioner hör samman med insikten om att vi är på vandring, vi är Vägens folk. Ett ledarskap med visioner är att inte förlora kartbilden, att hur livet än ter sig, söka bilder av morgonljus och framtidshopp. Många gånger är detta inte på något sätt lätt. Våra perspektiv rymmer ofta enbart nuets ögonblick med sin oro och sina förhoppningar inför morgondagen. Ledarens uppdrag är att ständigt söka nya bilder av Guds närvaro i vår värld och hålla fram dem på vår väg. Detta är ett uppdrag för alla människor av god vilja men för ett gott ledarskap är det avgörande.

Att utöva ledarskap är att ständigt öva sig i konsten att lyssna och skapa goda kommunikationer. Dialogen med medarbetare, medvandrare, måste ständigt vara aktiv och levande. Det finns en föreställning om att vara ledare är i mycket en administrativ uppgift. Jag ser en växelverkan mellan dialog och administration. Den ledare som alltmer förlorar samspråket och delandet av tankar med sina medarbetare tenderar att få en krävande och omfattande administration. Att inte dela erfarenheter och idéer med andra gör t ex målskrivningar och budgetarbete till en lång sträcka att ta sig fram ensam på. Den ledare som lever i dialog och delande med andra har mycket med sig till skrivbordet när formuleringar och siffror ska skrivas ned.
Den chef som p g a de administrativa uppgifterna inte tycker sig ha tid med dialog och erfarenhetsutbyte har missat något grundläggande. Att ta de administrativa uppdragen på allvar är en förutsättning för ett gott ledarskap. Men förutsättningarna till detta arbete är dialog och delaktighet. Det är i dessa möten vi upptäcker varandras längtan, sårbarhet och styrka, ledare såväl som medarbetare. Ibland finns det ett förakt för det administrativa uppdraget, som något nödvändigt ont. Jag ser administrationen som ett tjänande, ett andligt uppdrag, där lyhördheten inför behov och engagemang är utgångspunkten.

Det begrepp som jag allra mest förbinder med ett gott ledarskap är viljan till äventyr. Ett äventyr innehåller alltid riskmoment. Den som inte vill ta risker och förlora prestige ska inte ge sig ut på äventyr. Den som är nyfiken på livet och på människorna omkring sig kan inte motstå det äventyr en helt vanlig dag kan rymma! Redan som barn lärde många av oss att ett gott äventyr alltid rymmer en hemlig skatt. För mig är en ledares uppdrag att söka och ”lukta sig” till hemliga skatter. I grunden handlar det om en människosyn där ledarens utmaning är att utforska möjligheter, speciellt där det verkar svårt. Det kan handla om att uppmuntra och stödja projekt utan andra garantier än medarbetarnas hängivenhet och glöd. Men för det mesta tror jag att det handlar om enskilda medvandrare. Att ge sig ut på äventyr i mötet med en annan människa är en övertygelse om att det finns en skatt någonstans, en pärla ligger gömd i åkern. En ledare som är övertygad om att varje människa bär på dyrbarheter ser som sitt uppdrag att hjälpa medarbetare att upptäcka sina hemliga skatter. En ledare med känsla för äventyr och hemliga skatter behöver inte peka med hela handen och tala om tydlighet. Eller med andra ord: en ledare med lekfullhet och fantasi utvecklar sällan ett auktoritärt chefskap. Äventyret hör hemma i den gudomliga skapelseprocess som ständigt öppnar nya portar för oss.

Kerstin Wimmer
präst i Svenska kyrkan och
lärare vid Pastoralinstitutet i Lund