En ignatiansk övning
för Annandag jul
Lyssna på ljuden långt borta…
nära…
och inne i dig.
Vänd dig till barnet i stallet:
”Ditt liv
kan ändra vårt liv.
Din kärlek
kan födas i oss
när vi vågar
bejaka det föraktade:
Du som är med oss:
Riv ned våra hjärtans murar”
När barnet vuxit upp
ska det till sina närmaste vänner säga:
”Var och en som känns vid mig inför människorna,
ska jag kännas vid inför min förälder i himlen.
Men den som förnekar mig inför människorna
ska jag förneka inför min förälder i himlen.
Tro inte att jag kommit med fred till jorden.
Jag har inte kommit med fred utan med svärd.
Ty jag har kommit för att ställa en man mot hans far,
en dotter mot hennes mor,
en sonhustru mot hennes svärmor,
och husfolk ska bli till fiender.
Den som älskar far eller mor mer än mig,
är inte värd att tillhöra mig,
och den som älskar son eller dotter mer än mig,
är inte värd att tillhöra mig.
Den som inte tar sitt kors
och följer efter mig
är inte värd att tillhöra mig.
Den som finner sitt liv ska mista det,
och den som mister sitt liv för min skull,
ska finna det.”
Finns det något som du vill prata med barnet i krubban om?
Hur har du det nu?
Vänd dig till barnet:
”Gudomlig tår
över vår jord
blir till människa
- ett tecken på halm
föraktat
Men i det tecknet
återvänder glädjen
- ett gryningsljus
nyfött hopp”
Tacka.
Ta en kort paus.
Hur var övningen för dig?
Vad från övningen vill du bära med dig?
Susanne Grimheden
