Vid hemkomst efter att ha varit ekumenisk följeslagare för Kyrkornas Världsråd - placerad på Gazaremsan under Irakkriget - efterfrågades specifikt kunskap om hur människor tänker teologiskt i Mellanöstern. Därav innehållet i denna föreläsning.

Du står på helig mark

Rädsla och ansvar
i Mellanösternkonflikten

Judars,
kristnas,
muslimers
och ateisters tolkning
av sin egen kontext.

Föreläsningens programförklaring:
Rädsla kan leda till flykt eller till handling -
handlingen att ta till svärd
eller att ta till plogen
att bruka våld eller att bruka jorden
att sätta sin tillit till makt eller till försoning
att tro på missiler eller på ord
att ta på sig ett bombbälte eller rättfärdighetens rustning –
och bli fredssträvare på helig mark.

Föreläsningens utgångspunkt:
Det finns ett samband mellan religiös fundamentalism, extremism och glorifierande av våld –
som ett försvar mot det egna mörkret.

Utifrån denna utgångspunkt vill jag ställa två frågor:
1) Vad blir då teologins uppgift?
2) Vad blir då kyrkans uppgift?

Till grund för föreläsningen ligger bl a böckerna
I skuggan av ockupationen, Red Göran Gunner,
Witnessing for Peace – In Jerusalem and the World, Munib Younan,

samt tre undersökningar på temat rädsla & ansvar som jag gjort under våren 2004. Här följder en liten inblick i dessa tre (A-C) undersökningar:

A. Syfte: Att se hur människor kan ta sig från rädsla till ansvar.
Två medvetna israeler, två medvetna muslimer och två medvetna kristna, som med ord och handling strävar efter rättvisa och därmed efter fred har ingått i undersökningen. Dessa sex personer svarar på 18 olika frågor om meningen med livet, framtidshopp, fredsmöjligheter, egna rädslor, möjligheter att konfrontera rädslor. Några tendenser: Samtliga personer ser staten Israels förfarande som orsak till konflikten. (Israelerna använder ett hårdare vokabulär.) Ingen hade haft tilltro till färdplanen. Samtliga värjde sig mot ordet ”säkerhetsmur” för att beteckna den separerande mur som staten Israel bygger på ockuperad mark. Samtliga känner stöd och erfar respekt i sin egen samhälleliga kontext.
Ett nedslag: En av israelerna säger:

”Muren är ett krigsbrott med syfte att stjäla så mycket mark som möjligt och förlama och förödmjuka palestinierna så mycket som möjligt. Vänligen bojkotta och fördöm staten Israel NU för att på så sätt hjälpa denna beklagansvärda nation att återvända till sina sinnes fulla bruk och stoppa blodsutgjutelsen med kulor och missiler mot Guds son – mänskligheten.”

David Nir, 53 år, dr i fysik.

B. Fördjupning av undersökning A:
Djupintervju med en ateistisk israel och en kristen palestinier.
Exv fanns frågeställningen om vad i livet som gett insikt om att livet är viktigt.
Palestinierns svar:
”När jag insåg att mitt liv var värdefullt för Gud blev livet viktigt.”

Sahar Qumsieh, 32 år, universitetslärare i matematik

Israelens svar:
”Det myckna lidandet och döden har gjort mitt liv viktigt.”

Beny Gefen, 77 år, fd avokadoodlare

C. En kristen palestinier, en muslimsk palestinier, en troende jude och en ateistisk israel ombads ställa sina egna frågor utifrån det sammanhang de lever i. Är det inte de som själva lever i Israel/Palestina som inte bara kan ha svaren, utan också kan ha de mest relevanta frågorna? De samlade frågorna besvarades av samtliga fyra personer – två kvinnor och två män i åldrar mellan 43 och 75 år. De kände inte till vilka de övriga tre var som skulle svara på deras frågor. Här följer frågorna:

• 1. Hur bevara mänsklighet inför detta fruktansvärda våld?
• 2. Hur känner jag inför det maktmissbruk som görs i mitt namn?
• 3. Hur bemöter jag tidvis hopplöshet över att konflikten här aldrig löses – utan att dessa två folk istället fortsätter att såra varandra?
• 4. Varför hörs inte kvinnors röst tydligare?
• 5. Hur undviker jag att bli stum?

Ovanstående frågor kommer från Henry Abramovitch som är 53 år och klinisk psykolog samt antropolog. Henry forskar och undervisar inom antropologi. Han är ordförande i det jungianska sällskapet i Israel – och har en mottagning för jungiansk psykoanalys. Hans familj invandrade till Jerusalem 1977. Henry är jude.

• 6. Hur bemöter jag människor som begår fruktansvärt våld i Guds namn?
• 7. Behöver jag beskydda Guds namn - och (i så fall) hur?
• 8. Hur och varför kom den israeliska regeringen och det israeliska folket till den punkt att behandla ett annat folk som de gör?
• 9. Hur kan vi ändra vilkoren som möjliggör detta?
• 10. Vad behöver vi göra varje dag?

Ovanstående frågor kommer från Judith Blanc som är en av grundarna till den israeliska anti-ockupationsorganisationen Women in black. Judith föddes i USA och bosatte sig i Israel vid 25 års ålder för att ingå äktenskap. Judith är idag 75 år och fortsätter att demonstrera varje fredag vid lunchtid sedan starten på hösten 1987 när den första intifadan bröt ut. Ett av henens barnbarn satt i en buss som blev mål för en självmordsbomb. Judith säger att den israeliska regeringen är ansvarig för självmordsbombningarna. Judith är ateist.

• 11. Varför sker så mycket blodsutgjutelse och våld i detta land, som är heligt för så många?
• 12. Hur kan jag hjälpa andra förstå att detta heliga land bör bevaras så att även kristna kan ha en plats här också – där de kan fira sitt kristna arv och rötter?
• 13. Hur kan mitt livsslut bli fridfullt och utan lidande?

Ovanstående frågor kommer från Maria C Khoury. Maria undervisar. Hon är doktor i pedagogik och 43 år. Hon kom till det heliga landet 1982. Sedan 1995 bor hon där på heltid. Maria är kristen. Texter av Maria kan läsas på Saint George Taybeh.

• 14. Hur ska vi behandla våra barn och möjliggöra deras utveckling i ett konfliktområde?
• 15. Är det tillåtet för troende att möta våld med våld – speciellt under ockupation?

Ovanstående frågor kommer från Raji Sourani som syns till höger på bilden. Han är jurist och direktor för the Palestinian Center for Human Rights i Gaza City. Raji är muslim.

Nedan följer Rajis svar på de gemensamma frågorna.

1. Hur bevara mänsklighet inför detta fruktansvärda våld?
För detta behövs tolerans gentemot andra och gentemot sig själv. Det inkluderar att förstå olikheter, att ta till vara dem men också att undvika att demonisera den Andre. Som muslimer tror vi att kristendom och judendom spelar avgörande roller i utvecklingen av vår egen tro - och de heliga böckerna i de övriga religionerna är också heliga för muslimer. Genom att minnas detta behöver vi komma till insikt om att trots fruktansvärt våld finns bakomliggande mänsklighet, olikheter, förundran och glädje.

2. Hur känner jag inför det maktmissbruk som görs i mitt namn?
Som palestinier känner jag instinktivt att jag inte har någon makt att som kan missbrukas. Vi är en maktlös grupp vars tillstånd ignoreras av omvärlden. De personer inom det palestinska samhället som missbrukar makt har varit mycket i fokus i mitt arbete. Jag fängslades (av den israeliska staten) för att ha talat ut mot etablerandet av särskilda domstolar för brott mot staten (med militära domare och en förenklad rättsprocess) – ett tydligt missbruk av verkställande makt. Jag erfar att den lilla makt vi har, när den missbrukas, är lika monstruös som all annan maktmissbruk. Det görs inte i mitt namn.

3. Hur bemöter jag tidvis hopplöshet över att konflikten här aldrig löses – utan att dessa två folk istället fortsätter att såra varandra?
Det finns ingen verklig överlevnadsmekanism. Det är bara en fråga om att göra det. Givetvis får vi hopp och kraft genom internationellt och lokalt stöd. Familjen, som utgör en väsentlig del i vårt samhälle, är viktig för stöd och välmående. Hur som helst, det är bara en fråga om att ta en dag i taget – att bara göra det.

4. Varför hörs inte kvinnors röst tydligare?
Militära och politiska sfärer domineras så ofta av män. Därför har jag i mitt arbete med att försvara mänskliga rättigheter alltid försökt att överbrygga sociala, kulturella och religösa barriärer med syfte att ge en starkare röst åt kvinnan. Det finns dock många fredsgrupper som grundas, leds och fokuserar på kvinnor. Vi skulle välkomna fler sådana initiativ både internationellt och lokalt eftersom det är väsentligt att ha ett mer moget och utvecklat koncept i denna konflikt från både kvinnor och män.

5. Hur undviker jag att bli stum?
Det ligger i människans natur att tysta sig själv – åtminstone i någon mån. I viss utsträckning är detta en överlevnadsstrategi. När du ser fruktansvärt våld under hela ditt liv behövs stumhet – utan vilken det vore omöjligt att fortsätta leva. Ändå måste vi alltid vara levande för denna känslas närvaro och arbeta på att utrota den därför att när vi inte längre har behov av stumhet då kommer vi att vara verkligt fria.

6. Hur bemöter jag människor som begår fruktansvärt våld i Guds namn? I enlighet med den muslimska tron får man endast ta till våld som försvar när man blivit attackerad. Gud är inte våldsam inom någon tro. De som begår våldsbrott i Guds namn borde studera det sanna Gudsordet i deras tro eftersom jag tror att de kommer att finna att våld inte är det sätt Gud vill bli definierad på. De som gör anspråk på gudomlig auktoritet för våld är verkligen oroande då det är svårt att argumentera med t ex en fanatisk judisk bosättare, en muslimsk extremist eller en kristen fundamentalist, då det inte går att resonera med dem eftersom de tror att Gud har gudomliggjort dem för sin sak genom att arbeta med i stället för mot våld.

7. Behöver jag beskydda Guds namn - och (i så fall) hur?
Gud behöver inte vårt beskydd i denna sak. Dock, genom att följa principer och livssystem som Gud lagt fram för oss kan vi vara goda förebilder för att visa att Guds namn verkligen är gott.

8. Hur och varför kom den israeliska regeringen och det israeliska folket till den punkt att behandla ett annat folk som de gör?
Post-koloniala teorier eller nationspsykologer kan mycket väl föreslå att den fruktansvärda effekten av förintelsen har orsakat en internalisering av våld till en sådan grad att det blivit ett systematiskt tillstånd hos en del människor i Israel. Det finns viss sanning i detta då det är rättvist att säga att israeler och judar är, som ett reslutat av århundraden av förföljelse (framför allt i Europa), i trängande behov av att skydda sig själva och sina familjer. Hur som helst är det inte acceptabelt att de historiska offren blir förövare. Detta är orsaken till att jag riktar min blick mot de många judiska och israeliska fredsrösterna i världen, som Noam Chomsky, Tania Reinhardt, Norman Finkelstein, Jessica Montel, Amira Hess och många många andra – och jag har tillit till att detta våld inte är en oundviklig konsekvens av varje händelse utan att det kan övervinnas.

9. Hur kan vi ändra vilkoren som möjliggör detta?
Genom utbildning, utbildning och utbildning. Vi måste fortsätta att förmedla den verkliga historien till de israeliska invånarna. Vi måste fortsätta att tala sanning inför makten så att de som utövar maktmissbruk till slut kan exponeras så att vanliga människor kan se den verkliga skada som denna fruktansvärda ockupation utgör.

10. Vad behöver vi göra varje dag?
Som muslimer behöver vi be varje dag. Vi behöver också bli medvetna om våra handlingars konsekvenser så att vi bara gör goda handlingar.

11. Varför sker så mycket blodsutgjutelse och våld i detta land, som är heligt för så många?
I Koranen står det skrivet att det är Guds vilja att det Heliga Landet kommer att vara en plats för kampen mellan ont och gott ända till domens dag. Men om du fokuserar denna religösa kontext på sociologiskt-historiska grunder är det rätt att säga att de starka band som religösa personer känner gentemot detta land får till följd krav på kontroll över vad de anser vara ”deras”. Givetvis är detta en konflikt som inte bara inbegriper religion utan också land och vatten. Dess ekonomi inramas när det gäller ett sökande efter överlevnad som bara tillåter ett polariserat tänkande i vi och dem där vi är privilegierade och den Andre måste fördömas. För att bryta detta polariserande måste vi fortsätta att arbeta för fred och för fullgörande av internationell humanitär lag och mänskliga rättigheter.

12. Hur kan jag hjälpa andra förstå att detta heliga land bör bevaras så att även kristna kan ha en plats här också – där de kan fira sitt kristna arv och rötter?
Kristna har redan tillgång till många platser för tillbedjan här i Palestina. Som araber är de en integrerad del i vår kamp för frihet och rättvisa då de är påverkade av det dagliga förtrycket av ockupationen. För pilgrimer (som kommer hit) måste det förstås vara förskräckligt. Längtan efter att se de heliga platser som, hoppas jag, representerar fridfullhet för dem. Och så möter de ockupationens fruktansvärda våld. För mig är åter igen den tolerans som är grundad på principerna för mänskliga rättigheter (religionsfrihet är inkluderad i artikel 18 i den universella deklarationen om mänskliga rättigheter) är det enda svaret på denna fråga.

13. Hur kan mitt livsslut bli fridfullt och utan lidande?
Om vi har levt väl, arbetat för fred och tjänat Guds vilja kommer vi att dö i frid.

14. Hur ska vi behandla våra barn och möjliggöra deras utveckling i ett konfliktområde?
Vi bör behandla barn som oskyldiga, som den framtida generationen, som de som behöver mer än några andra för att skyddas från det förskräckliga våldet. Det förskräckliga ockupationsvåldet är omöjligt att dölja för våra barn. Varje natt hör de explosioner, skottlossning och helikoptrar. På Västbanken och Gaza skjuts barn av soldater i alarmerande hög utsträckning. Kanske borde vi också ta barnens oskyldighet och applicera den på vår egen obehagliga situation. Ibland är det denna oskuldsfullhet som kan tillåta oss en ny väg ut ur denna situation. Olyckligtvis minskar antalet oskyldiga palestinska barn. Nästan alla av dem har påverkats på något sätt av vad som dagligen pågår runt omkring dem.

15. Är det tillåtet för troende att möta våld med våld – speciellt under ockupation?
Jag tror att det kan vara tillåtet för människor att möta våld med våld. Självklart, från muslimskt perspektiv är det endast tillåtet när man attackeras, som en självförsvarshandling. Trots denna känsla har jag alltid försökt att arbeta politiskt och med fredliga medel för att uppnå befrielse från ockupationen. Jag har alltid trott att laglig rätt och mänskliga rättigheter är överordnat. Att bemöta människor med respekt och värdighet är viktigast av allt.

Här nedan följer Henry Abramovitchs svar på de 15 frågorna.

1. Hur bevara mänsklighet inför detta fruktansvärda våld?
Våld förstör livet och innebär ett förnekande av den andres mänsklighet – en önskan att utplåna deras ansikten. Ändå lockar sådant våld fram solidaritetshandlingar, generositet och mänsklighet, både när attacken äger rum och efteråt. Att tillåta sådant våld att diktera villkoren är sannerligen att ge en förtvivlans seger till dessa våldsmakter. Det omedelbara mötet med död får mig också att känna hur viktigt och heligt livet är – en känsla jag även hade när jag studerade begravningar och dödsriter både på Madagaskar och i Jerusalem. Det är också viktigt att ha kärleksfulla personer att omfamna – både familj och nära vänner.

2. Hur känner jag inför det maktmissbruk som görs i mitt namn?
Jag känner mycket starkt för detta; hur cyniska politiker manipulerar med kraftfulla känslor och kulturella temata som ”att komma hem”, ”holocaust”, ”nationell identitet”, ”säkerhet” etc. för sina egna syften. CG Jung tillfrågade en gång om kärlekens motsats och svaret han gav var inte hat eller likgiltighet utan makt – eftersom den är grundad i omöjligheten av känslan att kärlek är verkligen möjlig men at allt ses genom maktens kraft. Därför upplever jag att de flesta av dessa handlingar inte görs i mitt namn. På samma gång, är ”erinran” psykologiskt sätt en av de stora svårigheterna där människor förnekas sin individualitet och lyfta bakåt till sin kollektiva identitet som israeler, som palestinier. Detta gör att individualiseringsarbetet och uppgiften att finna vår egen väg blir allt svårare.

3. Hur bemöter jag tidvis hopplöshet över att konflikten här aldrig löses – utan att dessa två folk istället fortsätter att såra varandra?
Dåligt.

4. Varför hörs inte kvinnors röst tydligare?
Det finns hot om öppet våld mot kvinnor. Det är inte bara kvinnorna som inte är tillräckligt högröstade: Arketypen av krigaren som förtrycker kvinnan – som blir till renhetssymboler som männen måste beskydda. Kvinnors röster är inte alltid för fred: De mest illasinnade rösterna bland fanatiska (israeliska) bosättare är kvinnors. Kvinnor finner också unika sätt att förmedla sina budskap som exv 4 women, Women in black, Women’s network.

5. Hur undviker jag att bli stum?
Mitt arbete som analytiker tvingar mig till att konfrontera känslor hela tiden. Jag får kraft av en skogs- eller naturpromenad. Men jag tror att alla har perioder av att bli stum och perioder av större sensitivitet.

6. Hur bemöter jag människor som begår fruktansvärt våld i Guds namn? Antingen missförstår de Gud (med Martin Bubers ord) eller så har de ingen aning om vad Gud är. De blandar ihop religion med exkluderande nationalism som förnekar den andres mänsklighet. Jag hade en vän vid namn Murray Rodgers - en anglikansk präst som brukade leda meditationer på taket av Gravkyrkan. Han lämnade Jerusalem med avsmak över att han erfarit att alla här gav Gud dåligt rykte. Jag kan inte tro på en gud som vill att människor mördar oskyldiga barn och offer.

7. Behöver jag beskydda Guds namn - och (i så fall) hur?
Gud tror på att göra det som är rätt och rättvist, liksom i profetlitteraturen eller Genesis 18; att göra Guds verk kan hjälpa men kan aldrig övertyga fanatikern.

8. Hur och varför kom den israeliska regeringen och det israeliska folket till den punkt att behandla ett annat folk som de gör?
De känner sig hotade i sin egen erfarenhet av säkerhet och känner att de försvarar sig själva; media och regering porträtterar inte sin egen policys offer som verkliga människor som de själva utan som sina fienders agenter.

9. Hur kan vi ändra vilkoren som möjliggör detta?
Att utveckla en gemensam vision om att israeler och palestinier kan dela; fler verkliga kontakter mellan människor för att bekräfta varandras mänsklighet; att lära sig mer om varandras historia, tradition, religion.

10. Vad behöver vi göra varje dag?
(Som ovan.)

11. Varför sker så mycket blodsutgjutelse och våld i detta land, som är heligt för så många?
Timmarna före sabbaten är värst: Inget är avklarat. När fred kommer kan detta land bli ett föredöme för andra platser.

12. Hur kan jag hjälpa andra förstå att detta heliga land bör bevaras så att även kristna kan ha en plats här också – där de kan fira sitt kristna arv och rötter?
Insikt om att uppenbarelsen finns hos oss alla.

13. Hur kan mitt livsslut bli fridfullt och utan lidande?
Människor är mer rädda för lidande än för död. Hospice-verksamhet. Släppa taget om livet. God tur behövs både i döden och i livet.

14. Hur ska vi behandla våra barn och möjliggöra deras utveckling i ett konfliktområde?
Skydda dem från våld. Försäkra dig om att barnen inte demoniserar den andre. Lär dem fredsbevarande kunskaper. Bemöt dem när de känner sig sårade, arga, hämndlystna. Acceptera vad än de känner. Uttrycksfullt arbete med ex v målning, drama och dans är effektivt för barn som direkt eller indirekt påverkats av trauma.

15. Är det tillåtet för troende att möta våld med våld – speciellt under ockupation?
Nej aldrig. Det finns alltid effektiva icke-våldsmetoder. Är det inte tydligt att våld bara medför än mer våld? Våld är avsett för att framkalla våld från den andre. Och att rättfärdiggöra det initiala och återverkande våldet och det fingerade anspräket att den andra sidan bara förstår våld. Våld är enkelt. Icke-våld är svårare, modigare och bevarar den andres mänsklighet.

Efter det palestinska valet 2005 svarade Samia Khoury så här på de 15 frågorna:

1. Hur bevara mänsklighet inför detta fruktansvärda våld?
Jag bevarar min mänsklighet genom att inte bemöta våld med våld då det är våldet som gör att en människa förlorar sin mänsklighet.

2. Hur känner jag inför det maktmissbruk som görs i mitt namn?
Jag vägrar våldet helt och fullt, motsäger mig det och låter min röst göra sig hörd.

3. Hur bemöter jag tidvis hopplöshet över att konflikten här aldrig löses – utan att dessa två folk istället fortsätter att såra varandra?
Genom att inte förlora tron eller hoppet på att en rättfärdig handling inte kan ignoreras och orättvisan kommer att ställas till rätta - så vi kan lika gärna rädda liv genom att avsluta orättvisan utan fler fördröjningar.

4. Varför hörs inte kvinnors röst tydligare?
Jag tycker tvärt om att kvinnor har gjort sin röst hörd. Men eftersom kvinnorna får ta stöten vid katastrofer blir de ibland ytterst trötta och urlakade av att ro iland med konfliktens otäcka verklighet medan de samtidigt ska stå ansikte mot ansikte med den orättvisa som tillfogas dem personligen som just kvinnor.

5. Hur undviker jag att bli stum?
Genom att fortsätta att vara engagerad och medveten om vad som pågår och framför allt genom att inte tappa modet.

6. Hur bemöter jag människor som begår fruktansvärt våld i Guds namn? Jag vägrar att anpassa mig till dylikt meningslöst. Jag talar ut och försöker skapa medvetenhet och motbevisar dylika principer.

7. Behöver jag beskydda Guds namn - och (i så fall) hur?
Jag tror inte att Gud behöver vår hjälp för att skydda sitt namn men att Gud inte vill att vi använder Gudsnamnet förgäves.

8. Hur och varför kom den israeliska regeringen och det israeliska folket till den punkt att behandla ett annat folk som de gör?
Begär efter landområden och makt. Och blotta faktum att den israeliska regeringen tilläts genomföra denna stora orättfärdighet mot det palestinska folket uppmuntrade den till att stjäla än mer landområden och att använda sin makt till förtryck och våld.

9. Hur kan vi ändra vilkoren som möjliggör detta?
Genom att tvinga Israel att gottgöra den orättvisa som staten tillfogat palestinierna – genom att implementera FN-resolutionerna eller genom att genomdriva sanktioner om staten Israel vägrar att hålla sig till FN-resolutionerna.

10. Vad behöver vi göra varje dag?
Att ta till sig sanningen om situationen, utbilda andra och skapa medvetenhet bland olika grupperingar för att hjälpa till att utöva påtryckningar för att förändra situationen.

11. Varför sker så mycket blodsutgjutelse och våld i detta land, som är heligt för så många?
Därför att i detta land har religion används och våldförts för att rättfärdiggöra all orättfärdighet som gjorts i Guds namn.

12. Hur kan jag hjälpa andra förstå att detta heliga land bör bevaras så att även kristna kan ha en plats här också – där de kan fira sitt kristna arv och rötter?
Genom att arbeta för rättvisa och fred. Det är bara då som kristna och alla andra kan fira och åtnjuta fredens frukt i det heliga landet.

13. Hur kan mitt livsslut bli fridfullt och utan lidande?
Det är svårt att kontrollera det fysiska lidandet eftersom man inte vet vilken ände det ska ta. Men säkerligen är det våra goda handlingar som kan hjälpa oss att undvika andligt lidande för “vad begär Herren av dig annat än att göra rättfärdighet, att älska vänlighet och att gå i ödmjukhet inför Gud.”

14. Hur ska vi behandla våra barn och möjliggöra deras utveckling i ett konfliktområde?
Att uppfostra barn under ockupation är en ytterst svår uppgift. Föräldrar och lärare har ett mycket stort ansvar. Vi behöver kvarmakthålla moraliska värden samtidigt som vi ser vart och ett av dessa värden trampas på. Så hur förklara denna paradox för barnen? Jag tror att man behöver vara ärlig inför barnen och samtidigt medkännande för att hjälpa dem att ta sig igenom denna fruktansvärda verklighet som de konfronteras med dagligen. Men vi behöver ge dem utrymme för att utvecklas i stället för att överbeskydda eftersom de behöver leva sin barndom även om de ofta nekas detta privilegium.

15. Är det tillåtet för troende att möta våld med våld – speciellt under ockupation?
Att göra motstånd mot ockupation är lagligt. Men om det är lämpligt för troende att göra motstånd genom våld anser jag vara ett personligt avgörande och bör inte inkludera fördömande av andras val av handling – speciellt eftersom historien har lärt oss att all befrielserörelse vid någon tidpunkt måst genomgå visst våld. Vad som dock inte är adekvat är att ta till våld i Guds namn. Jag kan i detta fall endast tala för mig själv för jag tror helt och hållet på motstånd genom icke-våld vilket ofta är svårare än motstånd med våld. Samtidigt kan jag förstå att en hjälplös och desperat person som förlorat allt och inte har något att hoppas på kan ta till motstånd genom våld. Och olyckligtvis drar våldshandlingar till sig media långt mer än icke-våldshandlingar – så ockupationens våld får omvärldens uppmärksamhet.

Föreläsningens inledande två frågor – teologins och kyrkans uppgift där människor försvarar sig mot det egna mörkret genom religös fundamentalism, extremism och glorifierande av våld - är kvar att besvara:

Kyrkans uppgift blir att upprätta människan till gemenskap och hopp så att hon vågar konfrontera det egna mörkret.

Teologins uppgift blir att ta den verklighet vi lever i på allvar så att människor även vågar konfrontera den verklighet vi lever i och så tillsammans kämpa för en mer rättvis och därmed mer fredlig värld.