|
När broder Roger i slutet av maj i år skulle skriva ett brev till anhöriga till filosofen Paul Ricoeur, citerade han något som Ricoeur själv sagt vid ett av många besök i Taizé: ”Hur radikalt det onda än är, så är det aldrig lika djupt som godheten.” Roger Schutz kom till den lilla byn Taizé 1940, mitt under brinnande krig, med en vision om en gemenskap som skulle verka för försoning och fred. Under hans 65 år där har han låtit den visionen förverkligas. Den har förverkligats bland annat genom själva existensen av kommuniteten som representerar 25 länder och många olika kyrkor, genom livet som levs i små grupper av bröder i fattiga områden i världen, de möten i olika städer som bröderna varit med att få till stånd, och inte minst genom de oräkneliga möten mellan människor som skett i Taizé och genom bönen som lever där. Allt det kallade broder Roger för ”En pilgrimsfärd för tillit på jorden”, en pilgrimsfärd som han inbjöd alla att ta del i. Liknelsen om Gudsriket som en surdeg passar bra in på Taizé och på det som broder Roger har gett. Hundratusentals människor har besökt Taizé genom åren. Man har inte velat starta nya kommuniteter eller skapa en rörelse kring sig, det var inte det han menade med en ”Pilgrimsfärd för tillit på jorden”. Men många har där fått ny inspiration för sin tro, nytt hopp och ett nytt mod att kunna älska i det liv man lever. ”Älska, och visa det med ditt liv” var en mening som broder Roger återkom ofta till. Jag fick bo i Taizé under två år i slutet av 80-talet och ta del i livet där. Varje kväll ställde sig broder Roger på en plats vid sidan om folkmassan mot slutet av kvällsbönen, tillgänglig för dem som ville samtala med honom. Jag minns hur han brukade gå till sin plats med en utstrålning som gav intryck av att det var första gången – varje gång. Jag tänkte på det då som en slags barnlik öppenhet och tillit. Öppenhet och tillit till Gud, öppenhet och tillit till det som skulle möta honom. Kanske var det hans öppenhet och tillit som gjorde honom till det redskap för Gud som han var. När han, som verkade för en pilgrimsfärd för tillit på jorden, fick en så brutal död känns det riktigt att påminna sig om de ord av Paul Ricoeur som han själv citerade: ”Hur radikalt det onda än är, så är det aldrig lika djupt som godheten.” Strax efter att det stod klart att broder Roger var död meddelade en av de äldsta bröderna det till de tusentals besökare som var samlade i kyrkan den kvällen. Han uppmuntrade dem alla att stanna kvar i kyrkan för att fortsätta be under sång, och tacka för broder Roger och det han förmedlat. Det måste vara det sätt att möta situationen på som är mest i broder Rogers anda: att mitt i sorgen och i det obegripliga våldet tacka för det han givit och låta sig inspireras av det liv han levde och det hopp, den öppenhet och den tillit han levde av och utstrålade. Per Rönnegård På taize.fr finns mer att läsa. |