Jag frågade Samia hur hon konfronterar sina rädslor. Hon säger själv att hon lever i ett samhälle utan säkerhet. Varje gång något av hennes barn eller barnbarn går hemifrån – är hon rädd. Samia bor i Jerusalems utkant. Samia är palestinier. Hon ger ett fyrdelat svar på min fråga. Jag vill dela med mig av hennes svar till dig. Samia säger att hon konfronterar sina rädslor genom att:

  1. Dela med sig av situationens verklighet till andra.
  2. Lyfta fram sanningen i ljuset.
  3. Försöka förändra situationen.
  4. Eftersom Samia, liksom de flesta palestinier, tror på Gud har hon en naturlig fjärde punkt:

  5. Bemöta verkligheten med bön.

Att be om ursäkt
har aldrig dödat någon


En bit bort från hennes hem revs ånyo fler hus för några veckor sedan. Kvar finns bara stenhögar, cementbitar, en dörr, några madrasser och grytor. Hon bor i Beit Hanina i östra Jerusalem. ”Nej, det man är rädd för är ökat israeliskt våld.”

”Jag kastar
inte sten.
Jag skjuter inte
med gevär,
men jag kan använda
min mun.”

Samia Khoury

Denna kloka kvinna talar genom skrift. Det är en gåva att få sitta där i hennes hem. Här är gott att vara. Det reflekterande skrivandet säger hon kom som en frukt av folkupproret – intifadan. Hon menar att det är hjälpmedlet till att få ut det som finns inne i henne. ”Skrivandet är också ett delande.” Hon är den givna frivilligarbetaren. I 45 år har hon hjälpt till där det behövts.

Hon har ett foto av påven på väggen, men betonar att hon är ekumen. Samia är en av grundarna av Sabeel – Vägen – som är ett ekumeniskt (gemensamt för alla kyrkor) centrum för befrielseteologi och en systerorganisation till IKT. Befrielseteologin, som utgår från det egna levda livet, ställer frågan: Vad vill Gud i vår livssituation? Gud vill alltid befrielse. Så hur ser då befrielse ut i vår livssituation? Vad behöver vi befrias från? Några veckor före krigsutbrottet i Irak 2003 gjorde Samia och hennes medarbetare på Sabeel ett kraftfullt uttalande mot kriget och vill göra tydligt att krig inte är svaret. I uttalandet sägs bl a att den som tror sig ha en Gud som vill krig har gjort Gud till en bild av sig själv – i stället för att vara Guds avbild. (Se vidare Sabeels hemsida nedan.)

Hon talar om att det inte borde finnas någon skillnad på attityden gentemot lidande i Sverige och Palestina: ”Jag blir lika ledsen när jag ser en dödad amerikansk soldat som en irakier på TV.” Samia vägrar att generalisera människor. Från sin far fick hon sin levnadsregel; den bibliska gyllene regeln – om att göra det gentemot andra som du vill att andra ska göra mot dig. ”Den gyllene regeln löser så många problem i världen och leder till medvetenhet.”
Roten – orättvisan – heter ockupation. Att utnämna en palestinsk premiärminister löser ingenting. Israel manipulerar USA till att göra det Israel vill att USA ska göra. Israel är som ett bortskämt barn som tjatar till sig choklad.”

”Tack Gud för flickorna!”, utropar Samia, och hävdar att kvinnor har en speciell känsla för rättvisa: En kvinna som delar ut choklad till barn är extra mån om att alla får lika. Orättvisan är roten till problemet här. Men här får vi, till skillnad från i Europa, samma lön för samma jobb antingen vi är kvinnor eller män. ”Det svåra som kvinna är att faktiskt få jobbet”, säger hon och plirar med ögonen. År 2000 kunde en palestinsk kvinna äntligen ansöka om pass – utan makens medgivande. ”Det var ett steg på väg. Vi kvinnor uppfostrar och utbildar. Det hör ihop med det andliga.” Samia har en mycket öppen attityd till kvinnors framtida möjlighet och hon menar att det är en fråga om mod. ”Mod behövs!” Hela hon ler. Hon verkar vara full av mod.

Bara några månader före det att intifadan skulle bryta ut igen i september 2000, formulerade Sabeel principer för en rättvis fred i Palestina-Israel. Där ges i klartext både en teologisk, en moralisk samt en rättslig bas för att kunna skapa fred. Sabeel talar ut om sina tankar och sin åsikt och möjligheter till lösning på konflikten. De menar att det är deras ansvar som kristna.

”Att kunna göra val är ett privilegium. Israel har valt att ockupera. Barnen här kan därför inte välja vilken skola de ska gå i eftersom militären satt upp avspärrningar/checkpoints. Den begränsningen att inte få passera är det lilla. Fortfarande måste palestinska familjer i Jerusalem betala en och en halv gång så mycket för vattnet som en israelisk familj på samma gata – och det är samma vatten. Men hos oss rör det sig ju även om basala existensmöjligheter som hindras.” Hela hon ser ledsen ut. Med association och hänvisning till Israel säger hon: ”Att be om ursäkt skapar respekt. Men har Israel storheten att be om ursäkt? Inte en enda palestinsk familj har sluppit undan lidande p g a ockupationen.” Samia talar om hur maktbegäret ger bara än större behov – att ha mer och mer. En israel som ser sanningen i vitögat kallas därför för självhatare – en kristen sanningssägare kallas för antisemit. ”Sanna vänner säger sanningen. Om USA är en sann vän till israel behandlar USA inte Israel som ett bortskämt barn. Utan USA:s ekonomiska och moraliska stöd hade Israel aldrig kunnat uppehålla ockupationen.” Snart strålar det dock om henne igen: En tanke har skapats inne i hennes kloka huvud. Hon säger: ”Att be om ursäkt har aldrig dödat någon.”

För uttalandet mot krig, artiklar av Samia Khoury samt information om henne – se:

www.sabeel.org

www.thewitness.org/agw

Samia
ditt ordflöde
är en varm ström
din generositet
total
Du ger ord
åt orättvisan
Din varma ström
är en utandning
I den
ger du ord
åt de dina
ger du ord
åt oss alla
Livets ord

Samia du ler
ditt kloka leende
sprunget
ur erfarenhetens trygghet
Du vet
att livet går vidare
också utan dig
Är det också därför
du kan leva ditt
så fullt?
Du säger
att du inte har
så många åtaganden
men ditt liv är fyllt
- fyllt av mening

Susanne Grimheden
f d ekumenisk följeslagare
för Kyrkornas världsråd






© Institutet för kontextuell teologi i Sverige 2007
Plusgiro: 487 55 33 - 4