|
Oscar Arnulfo Romero var ärkebiskop i San Salvador, El Salvador, från 1977 och fram till dess han brutalt blev nedskjuten den 24 mars 1980. Hans kamp för rättvisa och de fattiga hade varit för provocerande. Mordet skedde mitt under en gudstjänst efter bara tre intensiva år som ärkebiskop. Paramilitärens skott lade ner honom i kapellet på lasarettområdet i San Salvador i landet El Salvador. Det skedde i dag för 25 år sedan. Inte minst efter sin död blev han snabbt känd över hela världen. Minnet av de flesta händelser tycks blekna allt snabbare allt eftersom åren går. Men den mördade ärkebiskopen kommer allt närmare ju fler år som skiljer oss från den tragiska förmiddagen. ”De kan döda mig, men jag kommer att återuppstå i mitt folk.” Så sade han bara dagar inför den våldsamma döden. Han var en central person i ett samhälle som alltmer revs sönder av extrema sociala, politiska och ekonomiska motsättningar. Somliga biskopskolleger ville märka uttalet om ”uppståndelsen i mitt folk” som upproriskt. De såg i det en teologisk heresi. De vägrade också att vara med på begravningen. I El Salvador och andra latinamerikanska länder mötte jag en Romero-reaktion som kännetecknas med namnet ”San Romero”. ”San” brukar endast tillkomma de helgonförklarade. I El Salvador innebär det att folket i honom ser ett helgon. Benämning står för ett erkännande och en djup tacksamhet, men också för hopp och en stark vilja att fortsätta hans kamp. San Romero hade blivit de fattiga folkens sätt att identifiera sin ärkebiskop och hans sak, kampen för folkets frihet och rättvisa. Under en resa träffade jag padre José i den lilla församlingen Santa Maria utanför Quito i Ecuador. Han sade: ”Jag skulle inte vara befrielseteologisk präst om jag inte hade en befrielseteologisk biskop som gick före mig: San Romero.” Ur kyrkans halvmörker trädde en ikon fram. Den ledde först tanken till något österländskt helgon. På avstånd påminde den om österns ortodoxa bildtraditioner. Men det var varken Gregor av Nazians eller Gregor av Nyssa eller något annat helgon. I typisk ikonskrift stod det skrivet: San Romero. Padre Pedro menar att San Romero för honom och hans församling är vägen till Kristus. Men det är också Kristus som genom San Romero möter det fattiga folket. San Romero är ett uttryck för deras längtan efter rättvisa, fred och försoning. Som en ytterst konservativ biskop hade Romero tillsatts av påven. Under ett fåtal år förvandlades han till att bli det fattiga folkets egen San Romero. Han ”konverterade” till att konsekvent ta ställning, att stå på de fattigas och förtrycktas sida. Han framstod allt mer som entydig försvarare av de förtrycktas rättigheter. Söndag efter söndag stod San Romero i predikstolen i San Salvadors domkyrka. Han läste upp namnen på försvunna, alla de torterade och mördade från veckan som hade gått. Den 24 mars 1980 tycks vara långt borta, 25 år bakom oss. Men den har ändå ”i sak” kommit närmare oss den 24 mars 2005. Den är oss närmare än någonsin tidigare när förtryck och lidande, inte minst barnens, pågår mitt bland oss. Vilken biskop i Sverige står nu på söndagen i predikstolen och läser upp namnen på de 150 apatiska barnen i vårt land? Med krav på konkret rättvisa, människovärde, barnens rätt till värdigt liv? Protester väntar på att ropas ut inte bara från predikstolar utan av varje medmänniska. Och inte bara med ord utan också i aktivt engagemang. Amen Manfred Hofmann |