Jean Vanier

Jean Vanier tar i sitt tal utgångspunkt i den mur han nyss besökt - separationsmuren som staten Israel bygger mellan palestinier och israeler.

Jean Vanier ställer frågorna:

Vad är viktigast?

Vad vill vi med livet?

Vi försöker döda vår planet:
Vad vill vi med freden?

Säger vi: Lämna mig i fred?

Vi söker befrielse - i Palestina. Murarna runt hjärtat är farligast. Vi skapar murar när vi blir rädda eftersom vi inte vet hur vi ska behandla varandra - hur vi ska behandla ångest och ensamhet.
Vad är säkerhet och var finner vi den?

Jean Vanier relaterar till Johannesevangeliet - att synd där står för den barriär som finns runt mitt hjärta och som hindrar mig från att lyssna till andra och till Gud - djupast inne i mig. I Johannesevangeliet är Jesus första ord: "Vad vill du?"

Gud behöver oss till att öppna våra hjärtas dörrar och släppa in Gud. I en förföljd situation som den i Palestina kan situationen leda till ilska eller till tacksamhet. Frågan är: Var letar jag efter Jesus?

Jesus kom till en värld fylld av en ofattbar mängd våld: Upproret i Galiléen hade lett till att 2 000 personer korsfästs av romerska soldater som kommit ned från Damaskus. Vilken möjlighet hade de ockuperade? En av de ockuperade - Johannes döparen - stod upp med sin energi och ödmjukhet mot prästerskapet i sökandet efter sanning.
Var kan vi lägga vår energi?

Vad längtar du efter?

Ni härstammar från vikingarna och tog er hela vägen söderut för att slå Rom.
Vad söker du?

Du kan finna att i kärleken finns en inre och yttre frihet. Palestinier som upptäcker vem de är kan släppa ilskan. Jag tillåts vara mig själv.
Vem ska avslöja att jag får vara mig själv?

Vad är jag rädd för?

Vad gör att jag (liksom Adam) känner mig naken - så att jag gömmer mig bakom mitt hjärtas murar? - oförmögen till gemenskap med andra - med mitt inre jag.

Jesus har friheten att se människor som de är. Så kan vi upptäcka att vi är älskade som de vi är. Jesus tar sina vänner först till en bröllopsfest. (På arameiska har ordet 'bröllopsfest' samma rot som ordet 'dricka'.) Jesus kom till festen för att dricka och dansa. Han tittade inte på klockan och sa: "Oj, det är nästan dags att göra ett underverk!"

Varför tar han sina lärjungar först till en fest?

För att det är vårt öde - vi är gjorda för lycka, för att leva helt och fullt - att ta emot och att ge liv. Många av oss känner oss ensamma. Samhället har förstört 'längtans platser' - genom trasiga relationer. Gemenskap väcker upp ångest. Det verkar säkrare att leva ensam.

Är en kärlek som leder oss till frihet möjlig? Vi gömmer oss eftersom vi inte tror att vi är värda att älska. Kärlek leder till förlåtelse.
Vad hindrar oss att älska?

På bröllopsfesten ser Maria de fattigas förödmjukelse: Vinet är slut. Tjänarna behövdes till att hälla upp de 742 liter vatten (som skulle komma att förvandlas till vin). Vi behöver förvandlas från manipulativa människor som använder andra. Vi behöver bryta igenom egoismens mur. Önskan till förändring behöver bryta fram i oss. När vi inser att vi är någon kan vi göra val.
Var är vi kallade att förvandlas - att förändras - att växa?

Sanningens ande leder till omvändelse (change of heart) där kärleken ses som Guds kärlek. I profeten Hesekiels beskrivning av stenhjärtat som kan förvandlas (kapitel 11) är stenhjärtat av sten p g a rädsla. Genom att visa sårbarhet kan vårt hjärta bli till ett hjärta av kött. Vi är kallade att på så sätt bli tillitsfulla människor - att ta emot och ge sanningens ande. Kärlekens vishet är att acceptera varandra som de vi är.

Jesus är så respektfull. Han frågar: "Vad vill du?" Om det är något som krossar Guds hjärta så är det när någon avvisas.

Men vi tror att vi behöver vinna. Vi har tävlingsmänniskan inom oss. Hur kan vi i stället bli fredsmänniskor? Inte genom att fly från konflikter utan genom att gå igenom dem - på ett sårbart sätt.

Ge mig kraft och vishet att gå in i konflikthärdar!

Fredsmäklandets vishet: Att lyssna på varandra - på våra behov. För om du upptäcker att jag älskar dig kommer vi båda att förändras.

Människor som inte kan prata säger något om Gud.

Var inom mig avvisar jag andra?

Jag behöver komma nära min mur.
Vem är jag rädd för?

Vem vill jag göra mig av med?

Vilka är våra fiender?

Helandet av våra minnen är en lång process. När jag fortfarande lever av världen tänker jag: "Jag är bättre än du."

På Jesus tid kom två miljoner personer till Jerusalem vid påskhögtiden. Samarierna höll sig däremot för sig själva och satte sin tillit bara till de fem Moseböckerna. När Jesus i Johannesevangeliet kommer till Samarien är han trött. Han vilar sig vid Jakobs brunn. Lärjungarna har gått iväg tillsammans för att köpa mat. Kanske är de tuffa och hårda gentemot samarierna.

Kvinnan Jesus möter vid brunnen är deprimerad. Hennes självbild är trasig. Jesus säger till henne: "Jag behöver dig. Ge mig att dricka!" Han möter oss underifrån och inte av s k snällhet som egentligen är överlägsenhet. Jesus säger: "Jag behöver din kärlek!" Det är inkarnationens - människoblivandets - mysterium: Jesus ord leder till närvaro, relation - till sårbarhet.

Den inkarnerade Jesus leder oss till en djupare förståelse av vem Gud är. Han leder oss till gemenskap med Gud. Att be är att söka efter en vänskaplig relation med Jesus. Det är inte fråga om vi har tid eller inte för att be. Det är en fråga om vi längtar efter relationen. Vi kan tveka inför denna relation eftersom vi kan vara rädda för kärleken.

Men fredsmäklande är att gå in i dialog:
Kan jag göra något för dig?

Jag behöver dig - din kärlek.

En förståndshandikappad person sa: "Jag lider mycket för ingen behöver mig." Människor behöver inte vackra ord. Människor behöver relationer. Kyrkans mysterium är att vi behöver varandra, men vi lever i en kultur som går ut på att vi ska bli självständiga. När jag skulle lämna min kommunitet för att flyga hit till Sverige, tecknade Pascal - som inte kan prata - åt mig att han skulle be för oss. Vi glömmer så lätt att vi behöver varandra.

Så frågan är: Vill vi vinna eller vill vi ha solidaritet?

Vi kan inte göra något på egen hand. Vi behöver varandra. Utan gemenskapen är vi bara en liten pusselbit. Vi behöver varandra för att se hela bilden. Anden leder oss till gemenskap medan köttet säger: "Jag är bättre än du." Jesus enda avsikt är att komma i dialog med oss. Jesus svar till kvinnan vid brunnen är: "Om du bara visste om Guds gåva i dig!" Han leder in kvinnan i en dialog. Han säger att hans vatten kan ge evigt liv. Han säger det med finkänslighet och ömhet.

I Johannesevangeliets kapitel 5 går Jesus till en andra plats i Jerusalem - efter att först ha besökt templet. Han går dit de utstötta finns. En man har varit paralyserad i 38 år. Jesus frågar honom:
"Vill du bli frisk?"

Johannesevangeliets Jesus är nära dem som är fängslade bakom murar av förtvivlan. Den paralyserade säger: "Jag har ingen!" Författaren till evangeliet ser behovet av att vara älskad.

Vilken är vår sanna identitet?

Att upptäcka att vi är älskade.

Möten vid brunnen är viktiga i bibeln: Abrahams tjänare finner där en fru till Isak. Jakob möter sin Rakel vid brunnen. Moses möter sin Sippora.

"I desire to be desired by the one that I desire."

Om vi dricker av befrielsens vatten - kärleken - kommer vi själva att befria andra. Kvinnans svar vid brunnen är detsamma som den paralyserade mannens svar. Hon säger: "Jag har ingen man." Mannen säger: "Jag har ingen." Mänsklighetens rop är ensamheten.

Jesus vill att vi ska vara sanna i stället för att trösta oss själva med illusioner. Jesus kallar oss till sanning. Du kan ge liv. Med bara ett förbehåll: Att du blir sann.

I profeten Hesekiels 16:e kapitel gifter sig Gud med en flicka. Jag tänker mig att hon tittar sig i spegeln och säger antingen: "Så vacker jag är, jag behöver inte Gud" eller så säger hon: "Så trasig jag är" och blir deprimerad. Vi behöver se oss själva i spegeln, se vår trasighet och säga: "Jag är älskad." Vi behöver inte bevisa något när vi litar på Jesus. Vi behöver Jesus - och varandra.

I Korinthierbrevet (1 Kor. 13) innebär kärlek att ha tålamod - så att vi kan klättra över murar. Vår grundläggande rädsla är att vi ska döda en annan människa. Därför bygger vi upp murar så att vi inte ska behöva möta den andre. När vi inte har kontroll blir vi antingen arga eller deprimerade. Det är viktigt att vidröra ilskans plats för att också kunna vidröra det som är vackrast inom oss. Ångest är trasig gemenskap.

Carl Jung sa: "Ni kristna kan se Jesus i andra.
Varför ser ni inte Jesus i er egen fattigdom - er egen hunger?"

Vi är alla fångade i vår egen rädsla. Att vara sann är att acceptera sårbarheten inom oss.

Vi har ofta en brist på kunskap om vad förlåtelse är. Förlåtelse är att förena människor som varit separerade. I Johannesevangeliet är synd att vägra lita på Jesus - att bygga murar.

Det hela är komplext: Vi är rädda för gemenskap, närhet och kärlek eftersom vi tror att de kommer att äta upp oss så att vi förlorar vår personlighet - vår heliga plats. Att älska är att vara försiktig - att ha klokhet. I Johannesevangeliets inledning sägs att vi behöver beskydd. Gud vill närma sig oss utan att skapa rädsla - så att vi inte skadas som vi gör på de platser där det är viktigare med lydnad än en vision om ökad medvetenhet.

Varje rörelse och gest Jesus gör avslöjar vem Gud är. Vår svårighet är att lita på varandra. Vi har alla sårbara platser inom oss. Andens gåva är att vårt inre heliga rum öppnas så att vi ser att vi är värdefulla. Förlåtelsen kan innebära en lång förändringsprocess inspirerad av den heliga Anden - som öppnar upp.

I Johannesevangeliets åttonde kapitel handlar det om att tro på Jesus. Jesus problem är att han älskar människorna, men allt han önskar är att hjälpa dem att växa. Han erkänner sårbarheten i oss alla. Jesus är tyst. Han kan inte tala. Männen vill att han ska döma kvinnan som begått äktenskapsbrott, men han vill visa männen att också de bär på sår. Han bara ritar i sanden. Han är tyst. Så säger han till slut att den som är utan skuld ska börja stena kvinnan. Och alla går sin väg. Jesus dömer inte. Han befriar så att var och en kan upptäcka sin heliga plats och växa där: Där bor Gud. Att upptäcka friheten är att upptäcka Gud. Och så säger Jesus till kvinnan: "Kvinna, var är de?" Hon rycker på axlarna.
"Har någon dömt dig?" ... "Inte heller jag dömer dig."

Jesus ställer frågor så att dialogen kan komma till stånd. Han säger: "Gå och synda inte mer." Att synda är att avlägsna sig från Jesus närhet.
Hur kan vi koppla ihop oss med Jesus närvaro?

Utan Jesus energi kan inte lampan brinna. Han säger liksom: "Lägg din hand i min hand och lämna mig inte." Jesus kan ge oss ny energi när vi genomlever vårt liv och inte flyr från det.

Det första steget mot försoning är att inte hämnas. Förlåtelse är att se var människan kommer ifrån - att faderns brister kommer från hans far.

Vem är denne Gud som böjer knä vid våra fötter?

Jesus respekterar oss så fullständigt att var och en av oss är kallade att vara Guds hem - kallade att upptäcka vilka vi är; att vi är både vackrare och mer fruktansvärda än vi kan ana. Att vi är kallad att vara förmedlare: Genom våra ord, rörelser, gester och handlingar.

Jesus förvånar oss. Hans egna regler befriar oss. Han säger: "Om jag inte kan få tvätta dina fötter är du inte min vän. Där är dörren. Du är fri att gå." Petrus (kyrkans förste ledare) blir panikslagen och säger: "Duscha hela mig!" Vår ecklesiologi, vår syn på kyrkan, är sådan att vi inte är stolta över de svagaste delarna. Vi ser inte att det svaga är nödvändigt för kroppen. Vi behöver tvätta varandras fötter för att finna vår egen plats. Var och en är viktig och har något att ge. Jesus är förebilden för oss. Detta är den enda gången i evangeliet som Jesus säger att vi ska tjäna varandra - så det är en speciell gåva från den heliga anden.

I Lukasevangeliets 14:e kapitel inbjuds de fattiga till festen. Det är en speciell välsignelse från Gud: Guds närvaro. Att äta vid samma bord är att bli vänner. Jesus enda önskan är att föra samman människor till att arbeta för enhet.

Jesus vet att dagen därpå ska han dö. Därför önskar han personlig kontakt med var och en. Han tvättar fötterna.

Korsfästelsen äger rum för att få ordning på kaoset. Vi är kallade att förändra och förvandla oss till en ny ordning: Kärleken.

Lärjungarnas sorg vid korset är vår egen sorg. Maktbehovet kämpar mot svagheten: Petrus förnekar tre gånger. Han springer ifrån sorgen. Han visste vad han var bra på. Nu inser han att allt är över och det kan han inte acceptera. Hans vision av Jesus som Israels befriare är omintetgjord. Hade Jesus befriat dem undan ockupationen hade även Petrus själv fått makt. Häri ligger vår egen sorg - vår depression: Petrus var inte rädd. Han hade ideal och hopp men allt kollapsade. Han är arg på sig själv och på Jesus.

Kroppen läggs i graven. Nu är allt definitivt slut. När svaret på bönerna uteblir - då tror vi att Gud inte existerar.

Men Maria var kvar vid korset.
Vad innebär det?

Petrus hade önskat sig en stark Jesus, men Marias första relation med Jesus var genom svagheten - Jesusbarnet i hennes mage, i hennes famn. Där hade hon mött en Jesus som behövde henne. Därför är Maria kvar vid korset: Maria var medveten om Jesus sårbarhet - den sårbarhet som befriar genom sin litenhet - genom den gåva som han ger när han ger sitt liv.

Här vidrör vi vår egen relation med Gud. Vi vill gärna ha en Gud som fixar saker och ting - inte en Gud som är tyst. Men varje kris är en möjlighet.

Maria Magdalena älskar Jesus passionerat. Hon kommer till graven för att smörja kroppen. Hon springer för att få vidröra kroppen. Men hon är så full av sorg. Hon är förblindad av sina egna tårar - så hon kan inte se Gud. Hon tror att det är trädgårdsmästaren hon möter vid graven och inte Jesus. Men Jesus budskap är att han ställer de rätta frågorna. Han säger: "Maria" med ett tonfall så fullt av kärlek som ingen annan än Jesus använder. Tonfallet gör att hon inser vem det är hon har framför sig. När han säger hennes namn säger han: "Jag är med dig." Att nämna namnet, att säga att han är med innebär att han proklamerar ett förbund mellan dem. (Jfr Jesaja 43: "Du är dyrbar för mig. Jag har gett dig ditt namn. Du är min.") Men han säger: "Kläng dig inte fast vid mig - gå till bröderna - gå till kommuniteten. Där finns en växtplats - en plats för förlåtelse och acceptans."

Vi är ofta rädda för smärtan det innebär att leva med andra människor - som plockar fram ångesten i oss. "Fusion leads to confusion." Jesus skickar Maria till korset - till smärtan. Vi helas genom det svaga. Det är medlidandets mysterium.

Sedan när Jesus visar sig för lärjungarna i ett låst rum kommer han inte in genom dörren. Han är redan där. Han gör sig synlig för oss. Han önskar oss frid: "Frid åt er alla." Dessa ord har samma innebörd som hans ord till Maria vid den tomma graven: "Maria, Maria." Förbundet - som ger en ny bild av vad smärta handlar om:

En av våra största grunder till ångest är morgondagen.
"Vad händer om...?"

Detta leder till oro. Men Jesus säger: "Jag är med dig!" Jesus visar sina sår. Att han visar sina sår är tecken på att våra sår är viktiga. De kan bli till en plats där en gåva kan tas emot - en nådekälla.

Jesus önskar oss frid och visar sina sår. Jesus andlighet leder till smärta, världen, Guds frånvaro, konflikthärdar, kommuniteter - till den verklighet vi inte tycker om.

Men Jesus andas på oss och ger oss ny kraft, kärlek, vishet. Han behöver oss som fredsmäklare. Han ber oss inte göra storverk - bara att lyfta av skuld. Jesus budskap innebär befrielse från skuld - från tankar som att "Jag är inte bra". Jesus vision är att ta bort skulden, rasera murarna, att avslöja Guds barmhärtighet och förlåtelse.